Mina fina pappa...
ligger på sjukhus. För precis ett år sen åkte han in akut, vi var hos honom och visste inte om han skulle klara sig. Hela 2009 åkte han in och ut från sjukhuset. Ett mycket jobbigt år. Många saker hände.
Tidig vinter 2009 låg han på intensiven ett dyng, läkarna sa att det var stor risk att han inte skulle klara sig. Det gjorde han. Han är dock fortfarande på sjukhuset. Hur lever man med detta?
Jag har haft många rädslor djupt inne i mig hela mitt liv men av någon anledning så har dom kommit upp till ytan nu. Inte så konstigt under omständigheterna.
Jag är inte deprimerad. Jag är glad, tacksam och hoppfull.
Jag är inte van att skriva, vet inte hur jag ska formulera mig. Jag börjar sakta och säkert.
Tack!
:)
Kommentarer
Trackback
